Tio månader utan morfar och sex månader utan mormor. Det blev ett stort hål efter deras bortgång. Jag saknar dom men livet går vidare. Jag har mormor och morfar att tacka för mycket, hade det inte varit för dom hade jag aldrig börjat bowlat. Att tänka sig ett liv utan bowlingen är svårt, näst intill omöjligt.

• När jag var liten fick jag komma och sova hos dom, och att få bada i deras badkar var ren lyx. När det var dags för att sova blev det en godnattsaga av mormor, hon hittade på en ny varje kväll om en mus som bodde i ett högt högt hus. Lika spännande varje gång.
• Jag kommer ihåg att morfar inte var den som ville äta grönsaker men att mormor och jag hittade ett recept på morotskakor i en bamsetidning som vi bakade. Ända tills han fick reda på vad det var han åt tyckte han det var jättegott :)
• Eftersom morfar spelade bridge så hjälpte jag honom att blanda korten med den så fyndigt kallade "kortblandaren". Sitter och kollar in på platsen där man satt och fixade det, härliga minnen
• På morgonen blev det alltid morfarsgröt, helt vanlig havregrynsgröt. Men ååh så god när mormor gjorde den

Man kan helt enkelt säga att de lever kvar inom oss, och jag är stolt över att ha de som morföräldrar.